När jag var yngre kunde jag gå i vanliga gympadojjor hur länge som helst. Nuförtiden gör fötterna ont efter ett par timmar på asfalt. Nu behöver jag ett par fotriktiga stabila skor eller sandaler, så jag kan fokusera på jobbet. En bra anteckningsbok behöver jag också. En aningen större och utan linjer. För linjerna begränsar mig till ord. Jag vill fylla den helt vilt, inga rader alltså.
En bra ryggsäck har jag redan.
Jag förbereder mig för flykt.
I yngre dagar ville jag bara bort från allt och andas in nya äventyr, nya erövringar och nya förälskelser.
Egentligen är allt precis som då, som när jag kunde gå i gympadojjor en hel dag. Jag har inte förändrats. Förutom att nu bär jag alltid på min kamera. Och det är inte så mycket flykt, utan mer jakt nuförtiden. En jakt på att hitta mig själv och att försöka förstå. Genom mina bilder.
Jag vill resa så lätt som möjligt. Det finns två skäl till det. För det första, jag kan koncentrera mig på annat än att kånka på bagage och för det andra är det lättare att ta sitt pick och pack och dra snabbt. Det är det avgörande. Jag lämnar bakom mig allt och drar. Jag ger mig själv möjlighet att få perspektiv.
Sedan vill jag hem och sparka av mig skorna. Öppna anteckningsboken och tömma kameran på vad jag har varit med om. Och förhoppningsvis förstå varför jag stack den här gången.