Fotografi grundar sig inte på teori, den grundar sig heller inte på kunskap från fotoskolan.
För att våga fotografera krävs mod och att vara livrädd på samma gång. Och så behövs bränsle, mycket bränsle.
Nu är det jag som är bränslet. Det är det kanske alltid.
Jag har gått igenom en skärseld. Minns känslan av vanmakt, att bli lämnad kvar som en liten spillra med skuld. Jag reser mig och förstår att världen kan vara iskall en sommardag i juli.
Att rikta kameran mot sig själv kräver mod. Blottad, naken i fosterställning. Alltså finns jag och är.
Att tvingas vända på bevisbördan om vad det egentligen är att vara människa.
Vi faller ibland och det är helt naturligt. Var inte rädd. Stanna kvar, du kan lära dig något om dig själv.
Kanske kommer du att rikta kameran mot dig själv till slut. Då har du kommit en bit på väg.
