tisdag 17 september 2019

Kattfolk


Sägner säger att kattdjuret är diaboliskt, falskt och mystiskt. Människan har alltid haft ett speciellt förhållande till katten. Dyrkande eller med avsky. Allt detta applicerar på människan. Katten vet jag var jag har. Hon kör inget falskspel. Förställer sig inte och låtsas inte vara vad hon inte är. Hon är helt ärlig. Vill hon något, säger hon det, vill hon inte, så får du veta med besked.
Människan klär in sig i ord och tränar bort sitt kroppsspråk. Svårt att läsa av. Och vi behöver kunna läsa av för att känna oss trygga.
Jag har svårare och svårare för att lita på människor. Det beror inte på mig, det hade väl varit enkelt. Nej, människor blir räddare och räddare för att visa vilka de är med alla styrkor och svagheter. Varför? För att vi dömer och vi dömer hårt.
Katten vet inte vad det är att döma. Jag håller mig helst till kattfolk.

söndag 8 september 2019

Att se igen


Äntligen kan jag se horisonten och känna att livet är för mig också. Så lätt det gick. Jag trodde aldrig att jag skulle komma hit. Så svårt det var.
I veckan har jag varit en del av ett sammanhang. KASAM...känslan av sammanhang. Livsviktigt.
Jag har börjat jobba.
Och jag behöver den näringen för min kreativitet, jag vet det. Måste ha båda i mitt liv för att det ska fungera. Små steg som är gigantiska. Att se igen.