Premiärturen i maj i år som slutade i Påskallavik på väg mot Gotland. Vårt lilla fordon som kan ta oss vart som helst. Imorgon lägger jag på vintersulorna och Vilgot (så heter bilen, av olika skäl) agerar personbil, handlingsbil, kanske flyttbil, men inte campingbil över de kalla och mörka månaderna. Är det inte lysande? Allt-i-ett.
Ja, vintern är iallafall inte särskilt lysande.
Nu väntar nya äventyr. Vilket håll blir det åt? Långt bort iallafall. Kamerorna har väntat på mig alltför länge, men nu är lusten tillbaka. Jag älskar oskrivna blad.
