Jag befann mig på en av mina värsta resor en dag i juli. Nere på botten av mig själv var jag och visste inte vilken väg jag skulle gå. Uppåt eller nedåt. Försökte klara skallen och se vad som var viktigast. Jag reste mig sakta, la en saftig loska, åt dem, på asfalten bakom mig och bestämde mig för att bara gå uppåt och framåt.
